Det finns inte mycket kraft kvar i mig. Jag har gett allt jag kan, tömt mig själv på kärlek och nu återstår ett kraftlöst jag. Men denna kärleksfulla ansträngning som slagit mig ur balans har också givit mig ny energi, den vilar längst in i hjärtat och lockar mig att le.
Jag har nu i några dagar haft en ny sorts värk. Det skulle kunna röra sig om nersvmärta, det känns i alla fall så. Så jag börjar undra ifall det kan höra ihop med diskbråcket jag har i halsryggen. Det strålar från nacken, ut i armen och vidare ner i handen. Det låter ju som att det handlar om diskbråcket.
Nu går ögonen verkligen i kors, om jag inte blundar med ena ögat så ser jag dubbelt. Så det är väl bäst att jag slutar skriva nu innan det blir helt galet.
Kommentera