vinglamedvingar.blogg.se

I tisdaga kom min kära far med en briljant idé, nämligen att det var dags för ett morgondopp. 08.00 satte vi oss i bilen och tio minuter senare dök vi ner i det otroligt stillsamma vattnet. Det var så fridfullt, stillsamt och rogivande och vi var alldeles tysta under flera minuter.

 

Jag har alltid älskat havet. Det är något magiskt med stranden, vågorna och vinden. En lagom tångluktande, saltstänkt och blåsig strand är nog den plats i naturen där jag trivs bäst. Det är rogivande att lyssna till vågorna, blicka bort mot den oändliga horisonten och låta vinden blåsa huvudet tomt på tankar.

 

Om jag hade ett hus vid havet skulle jag gå upp så tidigt om morgonen att det nästan räknas som natt. Jag skulle packa en termos med kaffe, en bok och papper och penna. Efter några simtag i havet skulle jag sätta mig i sanden, läsa och skriva och få tillbaka värmen med det starka kaffet. Jag skulle sitta där varje morgon, varje eftermiddag och varje kväll. Om somrarna skulle alla fantastiska vänner bo hos mig, vi skulle sitta på stranden jämt och spela gitarr och sjunga. Vi skulle kasta oss upp i alla möjliga och omöjliga cirkuskonster, vi skulle dansa, vi skulle skratta och vi skulle leva.