Jag stirrar på ett tomt dokument, har ingen aning om vad jag ska skriva. Och plötsligt har blicken vandrat från datorskärmen och upp till taket. Och sedan sluter jag ögonen, som ett depsperat försök att fly. Men slutna ögon är ingen beständig flyktväg, för när jag öppnar ögonen igen är den vidriga verkligheten fortfarande kvar.
 
 
Och den vidriga verkligheten är mitt liv. Ett liv som består i omkring åtta timmars blängande på serier varje dag. När jag inte slösar värdefull tid på serier så ligger jag med datorn på magen för att blogga eller läsa andras bloggar. Äter. Vilar. Sover. Och gosar med mitt lilla Guldhjärta. Det är mitt liv det. Varje dag. Det som är skrämmande är frågan om det är meningen att det ska vara såhär för alltid nu?

Kommentera

Publiceras ej