Om tre dagar är jag inskriven på vårdavdelning 21 på den endokrinologiska kliniken. Bara tre dagar. Professorn ringde några dagar innan julafton och meddelade att hon ville lägga in mig. Hon antog att jag nog ville vänta med att bli inlagd till efter jul och nyår. Jag höll med. Men när julafton hade passerat så kände jag att jag inte kunde bry mig mindre om någon nyårsafton, jag kunde gärna bli inlagd på en gång.
 
 
När det var vardag igen så ringde min mamma till den endokrinologiska avdelningen (jag orkar inte sköta samtal. Speciellt inte sådana samtal som handlar om att stå på sig). Mamma fick till svar att de inte skulle ta in någon före den sjunde januari på grund av att det var helt fullt på avdelningen. Och luften gick ur mig.
 
 
Den sjunde ringde min mamma igen och hon fick åter svaret att det var fullt och att de hade en kölista att gå efter där läkarna väljer vilka fall de måste prioritera. Och jag kände en enorm uppgivenhet och tänkte att de aldrig kommer prioritera mig. Men dagen efter fick jag ett brev där det stod att de hade reserverat plats åt mig den tjugonde. Bara tretton dagar kvar.
 
 
Men tretton dagar kändes som en evighet. Och jag var tvungen att hålla andan, försöka undvika att slå i marken och verkligen anstränga mig för att inte ge upp. Jag sa till mig själv att jag bara skulle behöva härda ut lite till, sedan skulle jag falla i armarna på sjuksköterskor, läkare, kuratorer, endokrinologer och ett smärtteam. Och jag klarade det. Det är nu bara två nätter och tre dagar kvar och tre dagar klarar jag av.
 
 
Dock är jag inte lika hoppfull som jag var när jag först fick höra om inläggningen. Jag har ME, fibromyalgi och EDS, det kan de inte göra något åt. Men förhoppningsvis kan de med hjälp av olika utredningar på sjukhuset äntligen komma fram till vad det är för fel på mitt endokrina system. Och när de vet vad det är för sjukdom kan de behandla och förhoppningsvis kan jag få må lite bättre, även om mina andra sjukdomar fortfarande kommer vara ett mycket stort problem.

1 kommentarer

Emma

17 Jan 2015 15:58

Har du hört talas om neuroborrelios (chronic neurologic lyme disease)? Kolla upp det på internet och ta det kanske med din läkare också. Finns så mycket av det du skriver om som påminner om det. Jag vet inte om det hjälper dig något men vem vet... All lycka till!

Svar: Hej! Nej, det har jag aldrig hört talas om. Tack för att du skrev till mig, ska absolut kolla upp det där och ta det med mina läkare. Tack för tipset!
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej