Jag kan inte skriva längre. Varje morgon längtar jag efter att öppna ett tomt dokument för att få formulerar tankar, sorg, elände och glädje. Men allt jag skriver raderar jag. Blicken vandrar från datorskärmen upp i taket och ut genom fönstret. Och tankarna når inte till fingrarna, så det blir inga ord.
Allt jag skriver är dåligt. Även om jag bara ska skriva något så enkelt som att jag har sovit i tre timmar så tycker jag att jag borde kunna formulera mig bättre. Finna nya ord och inte återanvända samma ord gång på gång.
Och sen ser jag ingen mening med att skriva. Jag förstår att det borde vara mening nog att jag skriver för att jag tycker om det. Men vad betyder mina ord egentligen? Vad får jag ut av att berätta om mitt helvete? Och vad får andra ut av att läsa om det?
Jag tror jag längtar efter att få prestera. Jag är van vid att öva sång, repliker och koreografi. Att springa och bygga muskler. Jag är van vid att sträva efter att bli så bra som möjligt. Att bara skriva om vardagen rakt upp och ner känns så enkelt. Jag vill slita lite. Jag vill att det ska finnas en stor ansträngning bakom det jag skapar. Jag vill känna att jag verkligen jobbat för att få ett bra resultat. Det ska inte vara enkelt.
2 kommentarer
Yasmin
13 Jan 2015 09:23
Det är helt förståeligt att du känner så! Du som är van vid ett så aktivt och rörligt liv.
Men slita och anstränga dig det gör du ju varje dag! Inte i den roliga och glädjande mening som du önskar. Enkelt det har du ju inte, du kämpar och kämpar efter det vackra, kreativa liv du önskar!
Ingen kan undgå den kamp du dagligen står ut med! När jag var i min sämsta period så kände jag också på det viset, att vilja så mycket men att hålla sig vaken, att sitta eller stå är ansträngning nog (och då ska jag inte ens påstå att jag mådde så dåligt som du).
Anni du är verkligen en stjärna som lyser så stark och vägrar att slockna!
Linda
15 Jan 2015 06:11
Min vän! Dina ord betyder mycket för mig. Jag vill alltid höra hur det är med dig! Och för oss som läser behövs inget spännande eller nya ord vi vill ju bara veta hur du känner dig och hur du mår. Älskar de underbara bilderna och ditt poetiska sätt att se på livet och din viljestyrka. Du är så bra precis som du är!! 💛 Själv har jag fått feber och tänkte då direkt på dig som alltid har denna feberkänsla i kroppen... Nästan 20 grader kallt ute, besvärligt när man har djur. Katterna håller till inne med sin överskottsenergi, lilla pudeln kan inte gå på promenad utan måste bara som snabbast ut och göra sina behov och vattnet fryser i stallet så det blir kånkande av hinkar innifrån ist...Men vackert är det iaf! 😃 Var rädd om dig!! Kram!! 💜
Kommentera