Igår var jag hos professorn i Lund. Det är dock ganska svårt att återberätta vårt möte, dels för att jag var trött, dels för att det var så rörigt och även för att jag inte kommer ihåg allting.
 
 
Hon hade massor av papper framför sig från skrivbordet, allting handlade om mig. Hon började prata om min EDS, men nämnde varken Fibromyalgi eller ME, så jag fick fylla i att jag även har de sjukdomarna. ME kände hon inte till, såklart, men när jag gav henne det fullständigt namnet på sjukdomen så verkade hon veta.
 
 
Hon sa att när de stimulerade mina binjurar, när jag gjorde ACTH-testet i augusti, så kunde binjurarna producera lite kortisol, men inte tillräckligt för att man skulle vara nöjd. Hon sa även att hypofysen inte heller kan producera kortisol och det är där det stora frågetecknet kommer in. Har man Addisons sjukdom är det tydligen så att binjurarna inte kan producera kortisol medans hypofysen producerar massor.
 
 
När hon hörde att jag har extremt saltsug så sa hon att jag är faktiskt är en Addison-typ men proverna tyder inte på det. Men jag fick ett nytt läkemedel som ska hjälpa mot saltsuget, för det är en brist jag har.
 
 
Tyvärr blev jag inte mycket klokare av detta möte. Hon menar att vi får fortsätta med medicinen och se om det blir bättre med tiden. Hon menade också att jag måste komma upp på benen, för jag kan inte vila mig frisk, jag kommer bara bli mer sjuk. Hon menade att jag måste jobba mig frisk, ut och träna. Aktivitetsökning, sa hon. Jag ville upplysa henne att det inte funkar så när man har ME, att det faktiskt är farligt med aktivitetsökning. Men jag är för feg för att säga emot, och för trött för att orka ta den striden.
 
 
Jag fick slutligen lämna lite prover och sedan kom sjuktaxin och hämtade mig och min mamma.

Kommentera

Publiceras ej