Jag söker efter ord, efter något att berätta. Men mest tänker jag på min huvudvärk. Hur jävlig den är. Och jag tänker på vilken lättnad det skulle vara om den bara kunde försvinna. Det kan få göra ont i kroppen, jag accepterar det, men snälla, snälla låt mig slippa den här dagliga, vidriga huvudvärken.
 
 
Och så har jag slutat le. Har för det mesta varken ork eller lust att dra på mungiporna. Och om jag försöker gör det mest bara ont i hjärtat, för jag vet att det är ett leende av lögn.
 
 
Jag måste resa på mig, gå här ifrån. Kliva ut ur livet och gå så långt jag behöver för att själen ska läka, så att mina leenden kan bli ärliga igen. Jag är beredd på det där. Jag är redo att vända detta kalla mörker till något varmt och kärleksfullt, men jag kan inte ta mig här ifrån. Jag är fängslad i mitt hem, både för att min kropp är för svag för att ta sig någonstans, men också för att själen inte orkar känna sådana känslor som kryper sig alldeles för tätt inpå när jag stänger dörren till min lägenhet och jag står på fel sida av dörren.
 
 
Hur är det möjligt att se regnbågar när man är blind för allt som inte är mörker? Om ändå stjärnorna kunde finnas där som en tröst i natten. Och månen. Men himlen är bara mörk. Och aldrig, aldrig blir det dag.
 
 
Jag har ansträngt mig under så lång tid för att hålla någon slags låga vid liv. Jag har försökt vägra allt mörker som trängt sig på. Men nu är alla mina krafter slut. Så man tycker att mörkret borde lämna mig ifred nu, jag kan inte längre försvara mig. Hur fegt är det inte att ge sig på en försvarslös och svag människa?
 
 
Jag behöver vila. Jag behöver sova. Men för att överleva måste jag slåss. Och jag tänker inte besegras, det finns inte en chans. Det här är mitt liv. Och mitt liv ska vara underbart. Fantastiskt. Spännande. Minnesvärt. Och fint.
 
 
Ja, jag är försvarslös, jag är svag och jag är alldeles för trött. Men jag vägrar gå miste om livet för att det är mörkt. Jag ska hitta något ljus. Och jag ska omge ge mig av så mycket ljus det bara går tills det har letat sig in i hjärtat på mig.
 
 
Jag vägrar ge mig.

Kommentera

Publiceras ej