Jag står inte ut med de här meningslösa dagarna längre. Det börjar bli riktigt, riktigt outhärdligt nu. Jag behöver lite livskvalité. Jag vaknar, tittar på min serie, bloggar, äter frukost och läser bloggar, tar ett bad, bäddar ner mig framför serien, sover i två timmar, äter lunch och tittar på serien, tittar på tv, kollar mejl och dylik, bloggar, äter middag framför serien, kollar runt på internet, tittar på serien och somnar. Och sen börjar det om. Varenda dag. Jag vill att mitt liv ska innehålla mer än skådespeleri på en datorskärm! Jag vill att mitt liv ska ha lite mening...
 
 

3 kommentarer

Nilla

18 Nov 2014 19:20

Jag förstår dig, det är inte lätt att hitta livskvalitet i våra inskränkta liv. Kram

Svar: Nej, det är ju tyvärr inte det. Något man lär sig är åtminstone att uppskatta det lilla här i livet. Men jag skulle mycket hellre få uppleva de stora sakerna. Kram
vinglamedvingar.blogg.se

Linda

18 Nov 2014 21:56

Åh, förstår att det känns meningslöst nu min vän... Men det finns bara en av dig så det är verkligen meningen att du ska finnas! Du påverkar här genom din blogg, tänk jag som aldrig träffat dig tänker på dig varje dag med värme i hjärtat! Kämpa vidare för där framme ska det bli bättre!! Du kommer hinna med en massa saker, du är ung och tiden ligger framför dig. Många varma styrkekramar till dig min vän!! 💙

Svar: Tack än en gång för dina fina och kloka ord. Och det är skönt att du tror på att det kommer bli bättre. Jag kommer nog aldrig sluta kämpa eller leta efter svar och botemedel. Ibland går luften ur en bara och då ligger man där med alldeles för stor hopplöshet i bröstet. Men jag kommer igen! Tack för din kommentar. Kramar
vinglamedvingar.blogg.se

Fumlan

18 Nov 2014 22:31

visst känns det spm sånt otroligt slöseri med tid när man inte orkar göra det man vill..! Vakna leva och somna framför en skärm. Jag gick nyligt med i en FB-grupp för långtidsvärkare, det gav mig lite trygghet och en känsla av någon sorts gemenskap även om jag inte alltid är jätteaktiv:) du har alltid så fina foton, är det du själv på bilderna eller vänner?
Kram!

Svar: Ja, det är hemskt. Att känna att dagarna, veckorna, månaderna och åren bara går. Vi får väl hoppas att vi en dag får möjligheten att ta igen all förlorad tid. Tack ska du ha! Det är oftast vänner på bilderna då det är jag som tar bilderna. Några enstaka bilder är på mig. Kram
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej