Hon har sett varenda stjärna falla mot sin död och hon har samlat varje stjärnfall i sitt hjärta. Och en dag, när hon är stark nog, ska hon ge himlen sina stjärnor tillbaka
0kommentarerMitt förra inlägg skriker av negativism. Det är inte direkt så att jag anstränger mig för att vara negativ, jag är bara inte den typen som tackar och tar emot sjukdom och accepterar att livet är över. Jag slåss. Spottar. Fräser. Och skriker. Och jag vägrar plocka små ljusglimtar ur något som är så nattsvart att inte ens stjärnorna kan bryta genom mörkret.
⦁ Jag har fått möjlighet att stanna upp och granska hur mitt liv såg ut innan sjukdomarna. Och under dessa åren har jag insett att jag tidigare levt på ett sätt som inte är bra för mig. Hade jag inte blivit sjuk hade jag kanske aldrig kommit till den insikten. Jag hade fortsatt att rusa genom livet och slutligen sprungit rakt in i väggen.
⦁ Jag har insett vad som är viktigt i livet. Jag har lärt mig att livet går ut på att leva, inte bara att vara.
⦁ Om jag en dag blir frisk så kommer dessa år av sjukdom göra mig till den största livsnjutaren. Jag kommer älska livet enormt mycket. Och jag kommer vara så bra på att leva. Verkligen leva.
Kommentera