Jag vill känna någonting. Se färgerna, uppleva livet. Bära ett hjärta som inte släpats i svärta. Känna mig lätt som en fjäder och låta vinden ta mig med sig, bort på äventyr. Ut i livet.
 

Låta drömmarna ta mig upp i det blå och se magin som uppstår när drömmarna omvandlas till verklighet. Och jag ska älska den där verkligheten.
 

Vara färgen som gör regnbågen komplett. Vara solen som får våren att blomstra. Vara vårfågeln som fyller slitna själar med lättnad.
 
 
Måla leenden på bittra läppar. Locka fram tårar hos de som behöver gråta. Vara handen i mörkret hos den som inte har någon.
 
 
Jag vill inte röra mig bland skuggor längre. Jag vill fingra på solstrålarna och tvingas blunda för dess starka ljus. Och upptäcka att när man blundar i solen så blir det inte mörkt.
 
 
Aldrig mer ska natten såra mig. Jag ska vara så lycklig att jag aldrig når mark, för jag svävar på moln.
 

1 kommentarer

Cissi

12 Jan 2015 19:55

Va duktigt du är! Jätte fint skrivet och mycket igenkänningsfaktor :).
Kram

Svar: Tack så mycket, vad glad jag blir! Kram
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej