När jag publicerade inlägget om acceptans igår så var jag så hemskt trött att jag glömde bort några rader som jag tänkt trycka in någonstans.
Nämligen:
Om man har en sjukdom som man inte lider så väldigt mycket av eller kanske är äldre och det är mer naturligt med sjukdom så förstår jag det där med att acceptans är viktigt. Har man mindre svåra sjukdomar som egentligen inte påverkar livet särskilt mycket, men som kanske komplicerar till saker och ting ibland, då tror jag på acceptans. Men det är en helt annan sak att acceptera en sjukdom där man ändå kan studera, jobba, skaffa barn, resa, uppfylla sina drömmar och ha ett liv, i jämförelse med att ha sjukdomar som så totalt ödelägger ens liv och tar ifrån en allt.
Det är egentligen inte sjukdomarna i sig jag inte kan acceptera, det är att jag inte har någon som helst möjlighet att leva som jag vägrar förlika mig med min livssituation.
Nämligen:
Om man har en sjukdom som man inte lider så väldigt mycket av eller kanske är äldre och det är mer naturligt med sjukdom så förstår jag det där med att acceptans är viktigt. Har man mindre svåra sjukdomar som egentligen inte påverkar livet särskilt mycket, men som kanske komplicerar till saker och ting ibland, då tror jag på acceptans. Men det är en helt annan sak att acceptera en sjukdom där man ändå kan studera, jobba, skaffa barn, resa, uppfylla sina drömmar och ha ett liv, i jämförelse med att ha sjukdomar som så totalt ödelägger ens liv och tar ifrån en allt.
Det är egentligen inte sjukdomarna i sig jag inte kan acceptera, det är att jag inte har någon som helst möjlighet att leva som jag vägrar förlika mig med min livssituation.
3 kommentarer
Anonym
03 Mar 2015 19:03
Hej, Maria heter jag och jag måste berömma dig. Du är otrolig på att skriva. Texten med acceptera är fantastiskt. Jag känner igen mig i den också. Precis som du så är jag sjuk, obotligt sjuk i en kärlsjukdom som det inte finns någon diagnos på. Jag förlorade mitt första ben i slutet på 2013 och nu ligger jag inne och ska amputeras på torsdag. Det är ofta jag hör ordet acceptera. Vill du så kan du läsa mer i min blogg. Jag skriver mycket om min sjukdom. Jag lägger till dig i min lista så jag kommer följa dig. Ha det så bra. Kram
Anonym
08 Mar 2015 16:57
Hej igen. Jag vill bara skicka kramar till dig som innehåller värme, ljus, kärlek och energi. Sköt om dig så hörs vi snart igen.
lena
09 Mar 2015 19:46
Hej lilla vännen? Var är du? Det har gått så många dagar som du varit helt tyst. Jag saknar dig. Är du på sjukhuset igen eller har du gett upp bloggen. Det vore verkligt trist, för du skriver så vackert att jag ryser. Kram Lena
Kommentera