Så fick jag komma hem från sjukhuset till slut. Äntligen. Här är jag trygg. Jag har möjlighet att andas ut lite grann. Och framförallt så har jag mitt älskade lilla Guldhjärta här. Och jag får vara ensam. Ifred. Så som jag tycker om att ha det. Ingen nattpersonal som väcker en när man precis har somnat bara för att de ska säga hej. Ingen som kommer in mitt i natten för att ta blodprov. Och ingen som kommer in tidigt på morgonen i det mörka rummet när man sover och tänder en stark lampa rakt i ansiktet på en för att de ska mäta blodtrycket och ta temperaturen.
 
 
Jag är oerhört tacksam över att professorn i Lund insåg att jag behövde läggas in. Och jag är så tacksam för den fantastiska personalen som tog så bra hand om mig. Och det var faktiskt lite oväntat, med tanke på de många tråkiga och kränkande läkare jag fått möta under alla dessa år.
 
 
När jag låg på sjukhuset så byggde jag upp ett nytt slags hopp. Även om jag var förtvivlad och mådde hemskt dåligt under min tid på sjukhuset så fanns det stunder av ljus som ingav ett slags hopp. Men av någon märklig anledning så glömde jag att ta med mig det där nya hoppet hem. Och nu trampar jag vatten igen, svagare än någonsin.
 
 
Jag ser ingen räddning. Jag tror inte på att någon någonsin ska kunna hjälpa mig.


Jag försöker tänka att det bara är natt. En lång natt som varar mycket längre än vanliga nätter. En natt som känns evig. Men nätterna är inte eviga, de försvinner och solen går upp. Och jag försöker tänka att någon gång ska väl solen gå upp i mitt liv också?

1 kommentarer

Maria

04 Feb 2015 09:15

Välkommen hem! Förstår att det är skönt att få lugn och ro. Har du fått några besked eller klarhet om dina sjukdomar eller blev det bara ännu fler frågetecken?

/Maria

Svar: Tack så mycket! Nej, inte så mycket klarhet tyvärr. Men några frågetecken om varför min kropp plötsligt kunde producera kortisol när den inte kunde producera något alls tidigare. Men jag får väl lita på läkarnas teori om att dessa smärtstillande medicinerna har hämmat produktionen, även om de själva säger att de inte vet med säkerhet om det berodde på det. Väntar fortfarande på svar från ett test vi gjorde, kanske får jag veta lite mer då.
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej