Min viktuppgång plågar mig enormt. Sedan 10 års ålder har jag befunnit mig i trapetser, på människors axlar eller stående på mina händer. Jag har varit vig och vältränad och har inga som helst anlag för att bli överviktig.
 
 
På 10 månader har jag gått upp 30 kg. De sista 20 kilona gick jag upp på mindre än fyra månader! Fyra månader! Och då har jag inte ändrat något i min kost eller börjat med någon ny medicin. Jag är visserligen stilla hela dagarna, men det har jag ju varit i mer än fyra månader så det kan inte vara det heller.
 
 
Jag har stora bristningar över benen och inga kläder passar längre. För en 26 åring som lever på aktivitetsersättning så är det inte helt enkelt att byta ut hela sin garderob. Tack och lov för second hand! Både bra för plånboken och för miljön!
 
 
Det som stör mig mycket är att jag inte kan göra något åt min viktuppgång. Jag kan inte ta mig ut för att springa eller styrketräna. Jag kan ju inte ens promenera!  Om jag äter mindre än vad jag gör så går kroppen in på svältläge och det är ju inte direkt ett alternativ som är särskilt hälsosamt. Och jag äter redan nyttigt, så jag kan inte direkt förbättra något där heller.
 
 
Jag är så trött på att ingenting kan gå vägen. Jag har redan nog med mina diagnoser och mitt själamörker. Ska jag behöva avsky och förakta min kropp nu också? Vad kommer härnäst?

Jag väntar på svar angående min förändring i hypofysen. Jag vill veta om det är en tumör och jag vill veta ifall den orskar min kortisolbrist. Jag vill veta vad de tänker göra åt det och jag vill veta om behandlingen kan göra mig något piggare. Jag vill också få tag i min endokrinolog för att disskutera om de inte borde lägga in mig på en endokrinologisk avdelning för att göra fler utredningar, som min läkare på vårdcentralen pratade om.
 
 
Det är något som är fel i min kropp. Jag har över 70 symptom som jag slåss med dagligen, men den senaaste tiden har en del nytt uppkommit eller så har mina vanliga symptom ökat i intensitet eller förvärrats.
 
 
- Jag har utslag i hårbotten, ansiktet och över hela kroppen. Utslag som kliar och blöder.
- Min hud får konstiga flammande mönster över sig som ser ut som att kroppens alla ådror syns genom huden.
- Jag är mycket anfådd, har svårt att prata utan att luften plötsligt tar slut mitt i en mening.
- Mitt hjärta slår hårt och fort och mycket oregelbundet.
- Mina tinningar har svullnat upp.
- Min kropp och stenhård, det går inte att nypa tag i skinnet för att min kropp är så uppsvälld.
- Jag har gått upp över 30 kilo på mindre än 10 månader. De sista 20 kilona gick jag upp på mindre än fyra         månader!
- Jag svettas kopiösa mängder om natten. Så mycket att jag vaknar och måste byta om för att jag är alldeles    genomblöt.
- Mina koncentrationssvårigheter har ökat enormt.
- Min kraftlöshet har blivit värre.
- Mina muskler klarar ingen anstränging, jag får kramp och mjölksyra bara av att hålla i fjärrkontrollen en liten     stund.
- Huvudvärken har blivit värre.
 
 
Ja, det finns många fler saker att räkna upp men minnet är inte det bästa. Jag är säker på att min kropp genomgår något mer än Fibromyalgi, ME och EDS. Att de upptäckt kortisolbristen och förändringen i hypofysen är i alla fall ett steg i rätt riktning. Nu hoppas jag bara att de ska fortsätta hitta saker som går att bevisa svart på vitt, jämfört med mina övriga diagnoser. För något galet är det, jag bara vet det!

Jag fick en tid på vårdcentralen igår, så jag slapp åka in till akuten. Två läkare klämde och kände på min svullna kropp men de var inte riktigt säkra på om det rörde sig om myxödem då mina anklar inte var svullna, vilket är vanligt vid myxödem. Men de höll med om att min kropp var väldigt spänd. Jag har nu fått vätskedrivande, så nu hoppas jag att 30 kilo ska rinna av mig. Det får gärna gå fort också. Jag ska äta dem i två veckor, för sedan är min CT gjord och då kanske de har hittat andra anledningar till mina problem.