Min viktuppgång plågar mig enormt. Sedan 10 års ålder har jag befunnit mig i trapetser, på människors axlar eller stående på mina händer. Jag har varit vig och vältränad och har inga som helst anlag för att bli överviktig.
 
 
På 10 månader har jag gått upp 30 kg. De sista 20 kilona gick jag upp på mindre än fyra månader! Fyra månader! Och då har jag inte ändrat något i min kost eller börjat med någon ny medicin. Jag är visserligen stilla hela dagarna, men det har jag ju varit i mer än fyra månader så det kan inte vara det heller.
 
 
Jag har stora bristningar över benen och inga kläder passar längre. För en 26 åring som lever på aktivitetsersättning så är det inte helt enkelt att byta ut hela sin garderob. Tack och lov för second hand! Både bra för plånboken och för miljön!
 
 
Det som stör mig mycket är att jag inte kan göra något åt min viktuppgång. Jag kan inte ta mig ut för att springa eller styrketräna. Jag kan ju inte ens promenera!  Om jag äter mindre än vad jag gör så går kroppen in på svältläge och det är ju inte direkt ett alternativ som är särskilt hälsosamt. Och jag äter redan nyttigt, så jag kan inte direkt förbättra något där heller.
 
 
Jag är så trött på att ingenting kan gå vägen. Jag har redan nog med mina diagnoser och mitt själamörker. Ska jag behöva avsky och förakta min kropp nu också? Vad kommer härnäst?