Den här livssituationen har lagt sina stora händer om mitt sköra hjärta, kramat det så hårt att det inte längre orkar slå. Leker med själen som om det vore dess byte, sliter i den tills den trasas sönder och slutligen ger upp. Intalar mig att allt är hopplöst, att allt är meningslöst och att framtiden aldrig kommer existera.
 
 
 
 

1 kommentarer

Maria

17 Feb 2015 19:13

Åh, stackars dig! Men tack för att du orkar skriva några rader emellanåt. Min dotter brottas med liknande tankar som du och jag önskar att jag kunde hitta ett sätt att lindra både hennes och din smärta.

Svar: Vad tråkigt att höra att din dotter också har det svårt. Det är tufft när sjukdomarna inte längre bara är fysiska, utan dessutom plågar ens inre. Det är ju egentligen inte konstigt. Att bli fråntagen livet och vara rädd för att aldrig någonsin få chans att leva igen. Förhoppningsvis kommer det nya behandlingar och kanske till och med ett botemedel och då ska det levas. Hälsa din dotter att hon inte är ensam.
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej