Idag är det nyårsafton. Och jag har all anledning att fira att det här värdelösa året är över. Jag borde stå under natthimlen och skåla in det nya året. Tjugohundrafemton. Ett år där jag ska söka all möjlig hjälp som finns att få. Prova varenda alternativa behandling som finns. Slita som ett djur för att förbättra min hälsa. Så att tjugohundrasexton blir året då jag äntligen får livet tillbaka. Och sedan kan alla mina drömmar börja formas till verklighet. Till mitt liv. För vi får bara ett och det är inte meningen att det inte ska levas.
Det ska bli riktigt skönt att göra sig av med tjugohundrafjorton. Det har varit ett år där jag ständig sjunkit djupare och djupare. Stunder har funnits då solen lyckats leta sig ner på havsdjupet, men det har inte varit tillräckligt för att rädda livet på mig. Jag har försämrats kraftigt i mina sjukdomar. Står helt utan liv. Om med alla vackra drömmar bultande i bröstet. Drömmar som bara önskar att de ska få en chans att vara mer än bara just en dröm.
Jag är så redo för ett nytt år. Det känns så befriande på något sätt. Jag är redo att slåss, kämpa, skrika, slita och våga. Jag är beredd att förändra sådant som behöver förändras. För nu jävlar ska jag få mitt liv tillbaka!
Det här livet är det enda vi har. Det enda. Våra liv är en sekund i evigheten. Och den sekunden ska inte få passera utan att ha upplevts. Mitt liv just nu är som en repetition av döden. Jag bara ligger här och tiden går. Jag tänker inte leva som död. Jag tänker leva som om jag var vid liv. Men först måste jag bli vid liv. Men det är det jag ska fokusera på nu under tjugohundrafemton. Att bli vid liv.
Det ska bli så jävla bra. Mitt liv ska bli fantastiskt. Och jag ska leva, varenda sekund av mitt liv ska jag leva.
Gott nytt år alla fina läsare, är så glad att ni kikar in här och läser och kommenterar, tack för det.
