Min sjunde dag på sjukhuset innebar samling av urin under ett helt dygn igen och lite nålstick i min svårstuckna kropp. De gångerna jag samlade urin så tog de blodprov åtta på morgonen, tolv på dagen, åtta på kvällen och tolv på natten. Jag minns knappt de där nålsticken mitt i natten, jag var väl så trött att jag säkert bara vaknade för att ge dem min arm och hann somna om innan de började sticka.
 
 
Min mamma kom på besök och vi hade trevligt. Men på en sekund bröt helvetet lös och jag sjönk långt under ytan. Så mycket panik, så mycket frustration, så mycket sorg, så mycket smärta och så mycket hopplöshet som vällde ur mitt bröst och som jag försökte dämpa genom att pressa ansiktet ner i kudden. Tårar och skrik. Mamma tryckte på klockan och två av mina favorit sjuksköterskor kom till mig. De gav mig en tablett för att jag skulle bli lugn och efter en stund var paniken borta. Men hopplösheten fanns kvar. Och den smärta som härjade i mitt bröst gjorde mig alldeles likgiltig. Och mellan snyftningarna upprepade jag gång på gång att jag aldrig kommer att bli frisk och att jag inte orkar mer nu. Min mamma tog hand om mig och en av de finaste sjuksköterskorna pratade länge med mig. Hon pratade tills mina tårar hade slutat rinna. Och jag är glad att jag hade min mamma och henne där.
 
 
Dagarna fortsatte gå. Jag hade besök varje dag. Min älskade farmor var där någon dag och hon gav mig en mysig kofta. Mitt älskade Yrväder dök också upp en tredje gång. Hon hämtade te i dagrummet och vi såg ett avsnitt av "Torka aldrig tårar utan handskar" (ja, igen) och jag bjöd på veganchokladen hon gav mig sist hon var där. När vi sett klart avsnittet sa det plötsligt kras och så gick koppen hon druckit te ur sönder. Hon lindade in bitarna i papper och slängde i papperskorgen och tänkte att ingen behövde få reda på något.
 
 
Jag genomgick även fler undersökningar och tester. Jag fick bland annat göra ett Synachtentest. Jag gjorde det testet för exakt sex månader sedan idag. Ett Synachtentest innebär att man stimulerar binjurarna för att se ifall de kan producera tillräckligt med kortisol. Man börjar med att ta ett blodprov för att se vad man har för kortisolvärde innan testet. Sedan sätter de kanyl för att injicera läkemedlet Synachten. Sedan tar man blodprov igen efter trettio minuter och sedan sextio minuter.
 
 
Dagen efter Synachtentestet fick jag göra ytterligare ett test. Det heter Metopirontest. Det innebar att jag skulle svälja tre kapslar var fjärde timme under ett dygn. Första dosen kom klockan åtta och då togs det också blodprov. Jag fick ytterligare tre tabletter att ta klockan tolv. Men efter en halvtimme, när jag precis avslutat min lunch så blev jag alldeles kallsvettig i kroppen och rummet började snurra riktigt ordentligt. Jag kände att jag skulle kräkas och svimma på en gång. Jag ringde på klockan och snabbt som ögat hade min favoritsjuksköterska tippat sängen så mina fötter låg högre än huvudet. Jag var ganska borta men jag har förr mig att någon dök upp för att kolla mitt blodtryck. Jag minns att min favorit klappade mig lite lätt på kinden och frågade om jag fortfarande var med henne. Det var jag. De gav mig en sådan smidig kräkpåse som de har på sjukhusen ifall jag skulle kräkas. Men jag mådde bättre ganska så fort. Favoriten sa att det tyvärr var biverkningar av kapslarna jag åt för Metopirontestet. De vanligaste biverkningarna var huvudvärk, yrsel och illamående. När de lämnade rummet sa det att jag skulle stanna i sängen resten av dagen (för det brukar jag ju inte göra annars). Om jag försökte sitta upp blev yrseln ganska påtaglig igen, men annars var biverkningarna borta. Dessvärre var jag tvungen att fortsätta trycka i mig dessa kapslar. Klockan fyra på eftermiddagen, åtta på kvällen, klockan tolv på natten och sedan fyra på morgonen. 18 kapslar på mindre än ett dygn och så lite blodprover på det. Tack och lov slapp jag fler biverkningar.
 
 
Jag förstod aldrig riktigt vad det där testet visar. Läkaren sa att de ger en mer omfattande bild av hur trötta eller pigga binjurarna är. Synachtentestet vara bara i en och en halv timme, här gör man testet under ett helt dygn.

Kommentera

Publiceras ej