Fina läsare, jag är så ledsen att det varit tyst här under så lång tid. Jag har varit mycket försämrad efter medicinändringarna på sjukhuset, varit tyngd av hopplöshet och där emellan fyllt själen med värme genom att träffa syskonbarn, kompisars barn och även genom att insupa musikal och teater.
 
 
Ni ska veta hur tacksam och glad jag är över era fina kommentarer som jag fått trots att jag inte delat med mig av särskilt många ord den sista tiden. Det värmer i hjärtat att veta att man är saknad och att få höra att ni är oroliga för mig. Ni är otroligt fina!
 
 
Jag vill inte sluta skriva här på bloggen. Jag tycker om att skriva, oavsett om vad eller till vem jag skriver. Till en början startade jag bloggen för min egen skull, jag behövde få ventilera och jag behövde ett slags projekt. Men sedan började era fina, fina kommentarer komma. Och om man läser dem så verkar det som att ni faktiskt är några stycken som får ut något av att läsa här? Och om så är fallet så gör det mitt skrivande mer meningsfullt.
 
 
Jag har som sagt ännu mindre energi nu än vad jag hade för några veckor sedan. Jag har mer värk. Ett djupare hav att trampa vatten i. Och större delen av dagarna en enorm hopplöshet som gör att jag inte bryr mig om varken det ena eller det andra. Så det här betyder att jag kanske inte kommer skriva lika ofta. Och även om det kommer vara tomt på uppdateringar så behöver ni inte tro att jag gett upp bloggen. Om jag en dag känner att jag inte orkar med att skriva mer så kommer jag säga hej då till er i ett eget inlägg.
 
 
Jag hoppas att ni har det så bra som det är möjligt och att ni har lika fint väder som jag har idag. Och jag lovar att svara på er kommentarer så fort jag har kraft över.

1 kommentarer

Anonym

06 Apr 2016 11:07

Hej jag har trillat in på din blogg och har lite funderingar.Jag har en hypofystumör ett ev prolaktinom men ligger lågt på kortisolet och har ev Eds men har ingen diagnos men det du beskriver liknar mig fast inte lika illa som dina symtomer.Just nu står jag och stampar på samma ställe utan att få någon hjälp.Så därför undrar jag vilka vägar du gått. Ta hand om dig mvh Sara

Kommentera

Publiceras ej