Julafton är över och ska jag vara ärlig så är det oerhört skönt att allt är överstökat. Jag har inte haft någon julkänsla alls den här julen. Jag är för sjuk för att orka bry mig, för sjuk för att skaffa gran, för att köpa julklappar, för att skicka julkort och för att känna julens varma magi överhuvudtaget.
Min julafton började klockan ett på natten. Benen var hysteriska, värken hemsk, huvudvärken jävlig och feberkänslorna starka. Jag försökte somna om under väldigt lång tid men benen kunde inte för en sekund vara stilla. Och jag hade alldeles för ont för att somna om. Så jag började fira julafton med att se på serier hela natten, invirad i värmefilten för att lugna benen.
Jag låg där och tittade ointresserat på min datorskärm och kände att jag gärna skulle ligga kvar i soffan resten av dagen. Bara få slippa julen. Jag kände inte alls för att fira. Ville bara få sova och bli av med dagen.
Men man kan inte alltid tänka på sig själv. Hur gärna jag än ville låta bli att fira så har jag ett stort hjärta och jag avskyr att göra folk besvikna. Så jag drog i mig alla mediciner jag äger och har, målade läpparna röda och bet ihop så hårt jag kunde.
Vid elva hämtade färdtjänst upp mig och min mamma och en stund senare var vi framme hos min syster. Vi var fyra barn och tio vuxna. Mitt LillHjärta blev så glad över att få träffa mig och det värmer så oerhört mycket att känna den kärleken. Min syster sa att han kallat mig sin bästis när han satt i bilen. Och jag skulle sitta bredvid honom när vi åt och han satt och sniffade på min arm med kladdig mun.
Charmtrollet som snart är ett och ett halvt och har världens mest fantastiska hår stod för underhållningen när vi åt. Han hade hur roligt som helst och hans leende och hans flirtiga blick är oslagbar. Han hade så roligt att han ramlade ner från sin stol flera gånger, tur att hans ena mamma kunde fånga upp honom.
När vi ätit blev det dags för julklappar. Och barnen var nöjda och glada.
Jag spenderade tid med de små liven. Pussade minstingens hjässa, lekte och skrattade med Charmtrollet, applåderade åt det äldsta lilla Hjärtat som trollade för oss. Och LillHjärtat var mest upptagen med sin nya helikopter.
Det blev två sorters risalamalta. En vegansk och en djurplågad variant. Jag avstod, min kropp var inte ett dugg sugen på mat under hela dagen.
Vi slog oss ner framför kalle anka, ingen var särskilt engagerad. Mot slutet låg LillHjärtat i mitt knä och det var mysigt.
När färdtjänst kom och hämtade mig och min mamma var jag så oerhört lättad. Äntligen var det över. Men jag måste erkänna att det blev en mysig dag trots att jag mådde så dåligt, både fysiskt och psykiskt.
Jag kom hem och slängde mig i soffan. I ensamhet. I stillhet. I lugn och ro. Precis så som jag vill ha det. Jag avslutade min julafton med att sätta en dvd-skiva i datorn för att se "Torka aldrig tårar utan handskar" och jag kunde inte få ett mer perfekt avslut på dagen.
Jag hoppas ni alla där ute hade en fantastisk julafton. Att ni skänkte några tankar till de som är ensamma, till de som inte har något hem och till de som har det illa ställt.
Kommentera