vinglamedvingar.blogg.se

Igår var jag på teater! Jag laddade med att sova tre timmar och bara vila. Min mamma tvättade håret på mig och jag sminkade mig för ovanlighetens skull. Sedan hoppade jag in i färdtjänstbilen och åkte till teatern. Där mötte jag en vän och vi rullade in i foajén där vi fick våra biljetter och blev bjudna på kaffe. Det lönar sig att känna folk på teatern minsann!

 

Vi var tidigt på teatern så vi hade tid att umgås en stund innan föreställningen började. Det är så roligt att komma ut från längenheten och träffa folk, även om det tyvärr skapar lite panik i bröstet på mig. (När man är så trött att kroppen skriker efter att få lägga sig ner så är det ganska läskigt att vara långt ifrån sin soffa och sin värmefilt. Hemmet är min trygga borg där jag kan slappna av och vara precis sådär sjuk som jag faktiskt är.)

 

Det var en bra föreställning, den väckte min stora längtan efter att själv stå där på scenen. Den fick mig att höja nävarna mot sjukdomarna och jag kunde skaka av mig lite av den tunga hopplösheten. Det var fint att se min vän på scenen och det var fint att få träffa henne efteråt. Hon är en fantastisk skådespelerska och en mycket fin människa.

 

Efter föreställningen var det en halvtimme kvar tills färdtjänst skulle hämta mig. Så vi hängde i foajén en stund och pratade med en bekant som också jobbar där. Jag behövde inte vänta så länge på färdtjänstbilen för den var tidig, vilket var skönt då jag inte är van vid att vara uppe sent.

 

När jag kom hem varvade jag ner en stund framför min serie och sen slocknade jag.