Hon bär på ett hjärta som är sargat och förstört och i bröstet bär hon själen som blivit sliten mitt itu. Men hon har närmat sig solen och ser nu till att släppa fram dess strålar, för hon vill så gärna få le ett leende som är äkta
0kommentarerEn ensam solstråle letar sig fram till min själ, den som är dränkt i svärta. En liten, liten strimma ljus lägger sig tillrätta nära hjärtat. Och för varje dag ska nya solstrålar hitta fram till mig, lindra all smärta som som skaver i mitt inre. Mäkla fred bland de tankar och känslor som krigar i mitt bröst. Och det kommer komma en dag då all svärta är borta. Jag kommer sväva på moln och vara lyckligast i världen. Om så bara för en liten stund.
Kommentera