En ensam solstråle letar sig fram till min själ, den som är dränkt i svärta. En liten, liten strimma ljus lägger sig tillrätta nära hjärtat. Och för varje dag ska nya solstrålar hitta fram till mig, lindra all smärta som som skaver i mitt inre. Mäkla fred bland de tankar och känslor som krigar i mitt bröst. Och det kommer komma en dag då all svärta är borta. Jag kommer sväva på moln och vara lyckligast i världen. Om så bara för en liten stund.
 
 
Jag har något stort att se fram emot. En speciell dag. En dag som kommer vara fullkomligt overklig. Jag kommer vara mitt i drömmen, omgiven av eufori och jag kommer inte kunna sluta le. Det som ska hända är något jag aldrig, aldrig, aldrig kommer glömma. Om jag så blir dement så kan jag garantera att jag aldrig kommer glömma det här.
 
 
Det är så skönt att ha den här händelsen att se fram emot. När man förlorat sitt fäste i världen, när man inte har något att leva för längre så känns det så oerhört skönt att veta att det finns något i framtiden jag ska genomföra. Något meningsfullt. Något minnesvärt. Något helt otroligt. Något som jag i min vildaste fantasi aldrig kunde drömma om.
 
 
Men nu blir den mest overkliga drömmen verklig och det är helt otroligt. Dock har jag inte förstått det riktigt, för hade jag gjort det hade jag legat avsvimmad någonstans. Men det kommer kanske snart.

Kommentera

Publiceras ej