Det har blivit väldigt svårt för mig att skriva. När jag öppnar ett tomt dokument börjar hjärtat hamra alldeles för hårt och min blick vandrar upp i taket och jag försvinner ett tag. Orden och jag är inte längre överens och det finns ingen poesi kvar i min själ. Allt är mörkt, kallt och hårt som betong. Allt jag skriver är dåligt och jag får prestationsångest med en gång.
 
 
Jag älskar att skriva. Men det finns inte mycket som skänker mig glädje längre. Men jag tänker försöka fortsätta skriva i alla fall. Kanske att det en dag känns lustfyllt igen.

Kommentera

Publiceras ej