Igår gick jag och la mig klockan sju, dock höll den dumma hostan mig vaken till tio. Jag låg i tre timmar och hostade och knep ihop ögonen, vände och vred på mig och försökte verkligen somna. Jag fick fyra timmars sömn innan jag vaknade klockan två av att det gjorde fruktansvärt ont i halsen och i öronen. Jag hoppades på att somna om fort, men det gick givetvis inte. Jag såg en stjärna utanför mitt fönster och jag följde dess färd över himlen i säkert en och en halv timme innan jag bestämde mig för att ge upp försöket att somna om. Jag bäddade då ner mig i soffan och satte igång min favoritserie. Det är tredje gången jag ser om den inom loppet av fem dagar. Den gör mig lugn, lycklig och sorgsen. Och den får mig att längta något otroligt efter att få skådespela igen.
 
 
Jag väntar besök idag. Hur det ska gå till vet jag inte, men jag har ingen lust att avboka heller. Mitt älskade Yrväder har varit i Palestina hela december för att jobba och snart åker hon till Liverpool och kommer inte hem förrän i april. Så det vore bra fint att se henne. Det går ju lika bra att umgås även om jag ligger nerbäddad.

1 kommentarer

Linda

29 Dec 2014 12:22

Hej vännen. Följer dig och förstår att du tar en dag i taget och kämpar vidare. Hoppas du får njuta en stund av din väns besök. Tänker på dig. Kram! 💚

Svar: Hej! Ja, man får försöka ta en dag i taget, men man springer gärna bort till framtiden då och då. Tack så mycket, vi hade det väldigt trevligt. Kram
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej