Mitt liv kan inte kallas liv längre. Dagarna går ut på att härda ut sjukdomarna och överleva, själva levandet blir det inget av. Att titta på serier, äta och sova är inte att leva, det är ett tidsfördriv under tiden jag väntar. Väntar på att bli frisk. Vilket inte ens är möjligt. Men jag väntar ändå.
 
 
Det är fruktansvärt kämpigt att se på sina vänner som befinner sig mitt i livet och lever det till fullo när man själv knappt existerar längre. De studerar, jobbar och reser. Blir gravida. Åker till Palestina för att jobba med Clowner utan gränser. Åker till Sydsudan för att jobba med clowner utan gränser. Står på teaterscener. Får spela sina drömroller. Föder barn. Följer sina drömmar. Köper hus. Startar kulturskolor. Turnérar. Dansar. Tränar cirkus. Sjunger. Spelar teater... Lever. Verkligen, verkligen lever. De hinner med så mycket och jag gör ingenting.

1 kommentarer

Linda

07 Dec 2014 13:49

Hej min lilla vän. Det kan inte vara lätt att se sina vänner göra så mycket av sådant som du verkligen också skulle vilja göra. Att höra dem planera och göra och hinna med det som inte du hinner med nu. Jag önskar så oändligt mycket att du kan få må lite bättre och att det kommer kunna hjälpa dig med något på onsdag. Du är en kämpe och jag hoppas att du vet att du betyder så mycket för många människor, trots att du känner dig så nere 💛 Kramar!! 💖

Svar: Hej kära du! Nej, det är väldigt svårt. Jag gläds givetvis för deras skull men det är så smärtsamt att se hur de har möjlighet att uppleva saker, samla minnen att plocka fram på äldre dar. Jag blir otroligt stressad för att jag missar livet. Men blir jag en dag frisk kommer jag verkligen leva, till fullo. Tack för dina fina ord, de värmer alltid <3 Jag hoppas att du har haft en trevlig helg? Och att du har en fin andra advent. Kramar
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej