Det är kväll och himlen är full av vita moln. Moln som försiktigt skingrar sig för den blåa himlen, men som inte riktigt lämnar plats åt den.
vinglamedvingar.blogg.se
Välkommen på resan mellan helvetet och drömmarna upp i det blå. Här trängs toppar och dalar i samma mening. Här slåss de skrivna orden med tre kroniska sjukdomar: Fibromyalgi, ME/CFS och EDS. Jag är 25 år och vill inget hellre än att leva mitt liv Här får ni följa mig när jag hatar, svär, sörjer och föraktar. Men jag ska också försöka le, skratta och se positivt på framtiden. Välkommen!
Senaste inläggen
- Ny blogg
- Min historia
- Min frånvaro
- Himlen bestämde sig för at ge sig av och då behövde fåglarna inte längre sina vingar
- Hon vet att natten kommer smyga sig på igen, därför passar hon på att plocka av regnbågens alla färger så att mörkret inte behöver vara lika mörkt
- Hon syns inte längre, likt en skugga mot natthimlen, osynlig. Och hon blundar för att slippa se mörkret, för svärtan bakom ögonlocken är ingenting jämfört med den natt som färgat av sig på hennes själ
- Det är så lätt för orden att gömma sig
- De förstärker den hopplöshet som värker i hennes bröst. Med ord sårar de en redan trasig själ. Och slutligen slutar hennes hjärta att slå, för hon gav upp, för det var det dem sa att hon skulle göra.
- Hon sätter sig på ett moln och beger sig till drömmarna i det blå. Där plockar hon sin blombukett av drömmar och tar dem med sig på resan hem. Och hon tänker aldrig låta dem vissna.
- Solen har svikit mig och går inte längre upp, det finns bara natt och den säger att den är evig
- Hon vet att hon inte behöver frukta evigheten, för den som är dödlig kommer aldrig uppleva den. Livet tar slut någon gång, det kommer aldrig evigheten göra.
- Hon sluter sina ögon, för drömmar är allt hon har. Men det liv hon så gärna vill fly letar sig ända in i sömnen. Hon kan aldrig bli fri.
- Inom en snar framtid kommer hon se stjärnorna på nära håll. Och på månen känns inte tyngden i hennes bröst
- Om det aldrig mer blir vackert väder får man omdefiniera vad som är vackert, men hon kommer aldrig kunna uppskatta den dystra dimman trots att den sägs vara evig
- Hon vet inte längre hur han ska förhålla sig varken till natten och till dagen. Nattens mörker plågar, men att behöva vakna till ett liv man inte lever är minst lika plågsamt
- Hon försöker alltid se bortom sitt lidande, men där finns ingenting, för lidandet har tagit sin plats och stulit hennes framtid
- Hon vet vad ord innebär, att de kan nå in i hjärtat och mota bort det onda för en stund
- Hon önskade att himlen tog sig mer tid för att ge upp sitt ljus för natten så att hon kunde förbereda sig för den kommande mardrömmen
- Runt omkring henne rasar verkligheten, men alla begär att hon ska fortsätta gå, som om ingenting hade hänt. Men allt lämnar avtryck i hennes själ, hon kan aldrig komma undan
- Det finns ingen evighet, det måste hon intala sig själv. För skulle evigheten finnas skulle hon aldrig, aldrig stå ut.
Arkiv
Kommentera