Jag har inte längre någon makt över mitt liv, jag tvingas lyda under sjukdomarnas strikta lagar. Får inte drömma fritt. De enda drömmar man får ha är mardrömmar. Och de sätter sina spår. Här beviljas inga önskningar, finns ingen tillstymmelse av empati.
 
 
Jag ser inte längre bortom mitt fönster, livet sträcker sig bara så långt som till dess kalla glas. Och jag lämnar handavtryck efter mig, allt för att komma så nära livet som möjligt. Mitt liv. Det liv som bara tillåter mig att vara en åskådare. Och ni kan tro att det gör ont när man börjar avlägsnas från världen.
 
 
Idag skulle jag omfamnat tre Hjärtan. Låtit dem komma nära inpå hjärtat och skänkt mig lite värme i mina iskalla ådror. Men jag faller offer för sjukdomarnas våld, ligger besegrad i den smutsiga verkligheten. Försöker åtminstone hålla drömmarna vid liv men just ja, det enda drömmar man får ha är mardrömmar.
 
 
Säg mig att det kommer att gå över.
 
 

2 kommentarer

Fumlan

12 Nov 2014 18:26

hej
Vad säger man som okänd för att muntra upp eller ge en glimt av hopp? Jag tror inte vi som lever i ovisshet och värk alltid tror eller vill höra att det kommer bli bra. För det vet vi inte. Men jag vill nog ändå skicka några tankar om att det kommer bli bättre. På något sätt. Jag tror du gör rätt i att fokusera på en kort tid framöver, tex väntan på med/dia avdelningen. Om du bara orkar dit så blir det inte så stort om du förstår hur jag menar? Ja det blev lite flummigt men kort sagt så tycker jag du är en otrolig kämpe, och inspirerande. Och PS. På tal om att tvätta håret, det finns schampo-mössor (fast jag Vet inte om man kan köpa som privatperson, det borde din vc veta). Håret kanske inte blir lika rent som vid dusch men jag har träffat flera i vården som blivit så glad av att de kunnat fräscha till sig utan den stora ansträngningen. Nu kanske du redan vet om dom men ville bara tipsa:)
Styrkekram på dig!

Svar: Tack för fina ord och för din uppmuntran <3 Jag har också en känsla om att det kommer att bli bra. Det kanske tar tid och vägen dit är kanske oerhört smärtsam och mörk, men jag tror att jag en dag ska kunna resa mig igen och få mitt liv tillbaka. Vi kanske aldrig kan bli helt friska, men kanske att våra symptom kan lindras. Tack för tips om schampomössor. Har aldrig hört om det förut, ska absolut kolla upp det. Och så vill jag önska dig en trevlig helg! Kramar
vinglamedvingar.blogg.se

Linda

12 Nov 2014 20:14

Min vän! Du kämpar varje dag, det måste tillslut ge resultat. Antar att dina föräldrar fortsätter sin kamp med att försöka få dig under rätt vård. Man tycker ju att det vore självklart att du måste få hjälp och vet man inte vad det rör sig om måste de söka ännu mer, anlita specialister världen över!! Hur svårt ska det vara?? Jag vill bara komma och ta dig med till någon superdoktor!!! 😃 Ta hand om dig lilla du. Många varma kramar!! 💕

Svar: Ja, mina fantastiska föräldrar kämpar och sliter för mig, jag är så oerhört lyckligt lottad som har dessa fina människor till föräldrar. Det är synd att jag inte kan visa större uppskattning än att säga "tack" hela tiden. Men när (om) jag blir frisk så ska jag ge tillbaka så mycket jag bara kan. Hittar du någon superdoktor så är det bara att komma och hämta mig, haha! Hoppas du har en fin helg! Kramar
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej