Hon fingrar på livets spillror, föreställer sig hur hon en dag ska återskapa det som gått förlorat
0kommentarerJag tänker att jag kommer ha ett liv igen en vacker dag. Önskar, vill och tror. Av hela mitt hjärta. En del kanske tror att jag lever i någon slags förnekelse, att jag lurar mig själv genom att inte acceptera mina sjukdomar. Men jag har en så stark känsla om att det kommer lösa sig. Kanske kommer jag aldrig bli frisk, men jag tror att jag ska komma att må så mycket bättre. Så pass bra att jag kan ha det liv jag drömmer om, även om jag fortfarande måste slåss med många symptom.


Den 10 december har jag tid på medicin- och diabetesmottagningen i Lund. Då ska jag få träffa specialisterna som tagit hand om mina röntgenbilder av hypofysen. Enligt min endokrinolog så har alla utredningar redan gjorts, men om jag blir kallad av dessa specialister så finns det kanske hopp om att min endokrinolog missat något som de andra läkarna ser.


Säger de att det inte finns något att göra så kommer den där betongväggen springa in i mig, för jag kommer vara för uppgiven för att springa in i den själv.

Kommentera