12 Nov

08:12
Twitter Facebook

I hennes blick återstår nu bara kyla, allt förfryser om solen aldrig går upp, det borde ni förstå

0kommentarer
Balkongdörren står öppen och släpper in friska, kyliga vindar. Jag ligger nerbäddad med värmedynan och värmefilten och har en kopp kaffe av njuta av. Och jag vill inte röra mig ur fläcken trots att klockan är efter åtta och jag tycker i vanlig fall inte om att ligga för länge i soffan på morgonen.
 

Mitt humör idag är inget att vara stolt över. Jag är sur, arg, irriterad, ledsen, uppgiven, negativ, bitter och förtvivlad. Och jag tänker låta det vara så. För jag orkar faktiskt inte ta mig själv i kragen idag, jag är alldeles för trött för det. Och på något sätt känns det som att det gör gott för själen att vara lite förbannad.
 
 
Jag har lust att snäsa av någon. Slå på något. Spotta, fräsa, sparka och skrika. Och efter mitt raseriutbrott vill jag gråta. Sådan gråt där det känns som att den starkaste av knytnävar kramar om ens hjärta, som att hjärtat förvaltar alla ens tårar och handens uppgift är att krama ur varenda liten tår, tills man är alldeles tom.
 
 
Efteråt skulle jag vara alldeles matt. Och lugn. Så som det blir när ens själ har exploderat och dess skärvor börjar hitta tillbaks till varandra igen.

Allmänt EDS Elände Fibromyalgi ME/CFS Nattsvärta Symtom Tankar
Kommentera

Kommentera

Publiceras ej