Alla dessa timmar jag sover bort. All värdefull tid som försvinner och aldrig kommer igen. Att sova mer än man är vaken under dygnets få timmar känns inte bra. Fast jag inser att det inte spelar så stor roll om jag är vaken eller sover. Vaken tid innebär oro, panik, förtvivlan, rädsla, frustration och sorg. Vaken tid innebär huvudvärk, feberkänningar, värk, trötthet och illamående. När jag sover behöver jag inte lida. Förutom alla hemska mardrömmar som sliter och drar i mig och som jag tvingas uppelva, men de är åtminstone inte verkliga. Inte så som kaoset i mitt bröst eller alla symptom som slåss om min uppmärksamhet.
 
 
Jag kan lika gärna sova för tiden då jag är vaken är ändå inte rolig. Jag gör inte mycket annat än att vila ögonen på filmer och serier och det börjar bli så vansinnigt tråkigt nu. Alldeles meningslös är min vardag så då kan jag väl sova då, om det är det kroppen vill.
 
 
För kroppen tar ju ingen hänsyn till vad själen och hjärtat vill.

Kommentera

Publiceras ej