Somliga dagar är jag skör som glas och verkligheten vet hur den ska bära sig åt för att rasera mina drömmar, krossa mitt hjärta och stjäla all kreativitet ur min själ. Och det gör ont att verkligheten är så eländig att enda sättet för att orka överleva är att fly. In i dagdrömmar, in i mörkret bakom stängda ögonlock och in i sömnen. Det är en ständig kamp att dagligen behöva övertala sig själv att orka lite till. Att ständigt tvingas tro på lögnen om att morgondagen kommer vara annorlunda trots att du längst där inne vet att den kommer bara lika svår som alla andra dagar, kanske till och med svårare. Jag känner vinden av åren som rusar förbi mig.
 
 
Och så har vi sjukdomarnas ständiga väsande. Dess sylvassa ord som ristar sina lögner i mitt hopp. Det lilla hopp jag jag hade har jag inte längre någon makt över. Och jag börjar tro att att livet aldrig kommer komma tillbaka till mig. Och jag är rädd. Rädd för att ha en kropp som känns mer död än levande men samtidigt ha en själ som längtar livet mer än något annat.
 
 
Somliga dagar är jag skör som glas och andra dagar finns jag inte ens. Men jag vet att bortom allt elände finns det årstider som skiftar, stjärnor som faller och vågor som slår. Och jag måste föreställa mig att jag kommer vara där när vårens första blomma slår ut. Föreställa mig stå i natten under ett stjärnfall och leta efter önskningar i bröstet, men inse att jag har allt jag vill ha. Och så har vi vågorna. Jag ska dansa på horisontens linje och det ska inte finnas ett enda spår av sjukdom kvar i min kropp.
 
 
Må hända att jag är skör som glas, men så länge jag kan tvinga verkligheten att vara varsam med mig så försöker jag uppskatta glasets skönhet. Ni skulle se hur jag reflekterar solen. Då glömmer man allt. Och allt är så bra som det någonsin kan bli.

4 kommentarer

Maria

20 Jan 2015 09:15

Hoppas du blir väl omhändertagen på sjukhuset!

Svar: Tack ska du ha! Det finns så många vänliga själar här.
vinglamedvingar.blogg.se

Linda

21 Jan 2015 05:52

Min vän! Kommer ha dig i mina tankar även nu när du läggs in. Önskar dig allt gott och hoppas att du kan få klarhet och hjälp iaf med några av dina många bekymmer. Att bördan ska lätta! Ta hand om dig och hoppas du skriver snart igen. Lycka till!! Många kramar!! 💚💛💜

Svar: Fina du. Som vanligt så värmer dina ord och din omtänksamhet något otroligt. Ledsen att jag inte svarar på kommentaren förrän nu. Kramar
vinglamedvingar.blogg.se

Fumlan

22 Jan 2015 20:24

hej! Hoppas de tar väl hand om dig på avdelningen. Förstår (på ett litet sätt) din rädsla, speciellt för att bli sämre. Jag har själv en sån period nu, jag orkar inte hålka huvudet uppe över ytan och kämpa utan vill bara sova.
Åter igen, hoppas de tar väl hand om dig. Och att de ger dig hopp. Kram!

Svar: Jag hoppas det har vänt för dig nu och att du får må lite bättre. Man orkar inte kämpa hela tiden, jag gör inte det i alla fall. Jag tror att man måste få säga: "stopp, nu räcker det, nu behöver jag en paus" och så sluter man ögonen och försöker vila från det här eviga kämpandet en stund. Tack för din kommentar. Ta hand om dig. Kram
vinglamedvingar.blogg.se

Linda

24 Jan 2015 22:32

Min vän!! Saknar dina ord och undrar hur det går för dig. Jag hoppas att du blir väl omhändertagen och att de lyssnar till allt du har att säga om hur du mår och förhoppningsvis kan du få någon lindring och nytt hopp. Som sagt, saknar dig här. Kramar! 💖

Svar: Fina du, vad mycket det betyder att höra att mina ord är saknade. Jag är så trött och har mycket mer värk innan jag blev inlagd. Min hjärndimma och hjärntrötthet har också blivit extrem den senaste tiden, så det är svårt för mig att få ihop inlägg. Men jag saknar att skriva, försöker flera gånger varje dag, men det blir en mening här och där men sedan blir jag alldeles lamslagen av trötthet och måste lägga ifrån mig datorn. Men jag kommer inte sluta skriva, tycker så mycket om det. Jag hoppas du har det så bra som det bara kan. Klappa alla dina fina djur från mig! Kramar <3
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej