Det börjar bli alldeles för outhärdligt nu. Jag är bedövad, panikslagen, sorgsen, frustrerad, ledsen, arg, rädd, olycklig, förtvivlad, irriterad.. Det här är ett jävla helvete. Det här är inget liv. Och jag skulle väldigt gärna vilja ha ett liv.
Jag trampar vatten. Balanserar. Håller andan. Tvingar hjärtat att slå. Andas fastän jag inte vill. Letar efter regnbågar. Omger mig med kärlek men känner ingenting.
Jag väntar på våren. För mörkret om kvällarna skapar oro i bröstet. Jag vill höra fåglar. Se blommor på marken. Bada i havet. Som jag älskar havet.
Men man kan inte gå omkring och bara vänta på saker och ting. För det är nuet som är viktigast. Det är bara idag som gäller. För det här kan vara den sista dagen i ditt liv. Och dagen borde levas därefter. Men jag kan inte leva. Så jag väntar. Väntar på ett mirakel.
1 kommentarer
Linda
08 Jan 2015 23:29
Min vän! Jag önskar dig alla mirakel!! Fortsätter någon inom vården att leta bot för dig och hitta lösningar? Hoppas också att våren och ljuset kommer snart. Det behövs! Jag ska till dr imorgon, tror att jag lider av bipolär sjukdom.... Det skulle förklara varför jag får kämpa så mycket för att klara allt man "behöver" klara varje dag. Ta hand om dig och försök att kämpa för någon gång måste allt bli bättre! Varma kramar! 💖💖
Kommentera