Allting är fullständigt meningslöst. Livet är helt och hållet bortkastat. Detta korta liv som jag endast kommer få uppleva en enda gång borde levas till varje pris. Men jag lever inte. Hjärtat må slå sina regelbundna slag men jag är ändå död. Jag är ingenting.
 
 
Jag bara sover och sover. Nio timmars sömn om natten är inte tillräckligt. Jag somnar igen klockan nio på morgonen och vaknar inte förrän tjugo över ett på eftermiddagen. Fyra och en halv timmes sömn, bara sådär. Nu är klockan fem och inom en timme kommer jag vilja gå och sova igen för då kommer jag vara så trött.
 
 
Jag vill inte att livet ska gå ut på att stå ut med sjukdomar och överleva dagen. Jag vill ju leva. På riktigt. Och jag vill leva mina drömmar. Dessa drömmar som är så oerhört viktiga för mig. Dessa drömmar som är en del av mitt liv. Som är en del av min identitet. En mycket stor del av min identitet. Jag vet inte vem jag är utan dem.
 
 
Jag tänker att det inte kan fortsätta såhär. Det måste vända snart. Men hur?

2 kommentarer

Lena

07 Jan 2015 00:35

Jag blir så fruktansvärt orolig för dig när jag läser dina senaste inlägg. Det känns som om du trampar vatten och väntar på att någon ska dra upp dig i livbåten. Tror att du förstår symboliken.
Du har verkligen gjort allt du kunnat för att hjälpa dig själv och för att få hjälp av sjukvården.
Tror att du behöver att någon annan tar över nu!
Har du funderat på Vidarkliniken? En lugn och vacker miljö med tillgång till sjuksköterskor och läkare. De använder sig både av skolmedicin och naturläkemedel. Ekologiska matvaror och allt utgår från patienternas mående och sjuktillstånd.
Bara att få byta miljö och låta andra fundera över hur du ska bli bättre. Vad som passar just dig.Där kan du släppa tankarna på vad nästa steg ska bli och låta andra hjälpa dig med det.
Eftersom du är en konstnärssjäl, tror jag, att det skulle passa dig med de vackra trädgårdarna, färgsättningen, konsten, dikterna och musiken.
Som du mår nu måste du kunna få en liggande sjuktransport dit.
Snälla, fundera på saken. Kram Lena


Svar: Tack fina du för din omtanke och oro. Det är inte meningen att sprida mörker och oro omkring mig, men jag tycker att det är viktigt att vara ärlig med hur jag mår och hur mitt liv ser ut.
Ja, jag trampar bara vatten och väntar och väntar. Egentligen vill jag GÖRA något för att förbättras, men jag har inga krafter kvar. Jag orkar ju knappt sköta min personliga hygien längre, så det är svårt att orka leta svar och behandlingar.

Jag har ju åkt till akuten tre gånger för att få bli inlagd, men de kan inte göra något. Nu har äntligen min nya endokrinolog, professorn, sett till att jag ska få bli inlagd och det känns verkligen skönt.

Vidarkliniken har jag funderat mycket på. Låter som något som skulle passa mig. Kanske blir det nästa steg. Jag får se vad denna inläggning ger mig och vad de kan göra för mig.

Tack igen för din fina omtanke. Det betyder oerhört mycket <3

Jag hoppas du haft fina dagar med jul och nyår och att det nya året har behandlat dig väl.

Kramar
vinglamedvingar.blogg.se

Nilla

07 Jan 2015 01:23

<3 <3 <3

Svar: Tack ska du ha <3
vinglamedvingar.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej